Afraid of the unknown



Igårkväll när jag kom hem var det kaos. Kaos i min kropp. Kaos i huvudet. Jag har sovit oroligt och det känns fortfarande som att jag verkligen skulle behöva en paus från allt elände. Det är jobbigt när man känner att hela livet är upp och ner. Och det är ännu jobbigare eftersom hela mitt liv egentligen är långt ifrån allt detta. Men en viss bit är och då blossar det oftast upp och tar över allting. Jag är stressad över framtiden, (framtiden tills det att vårt egna kan dras igång förstås) och jag är helt sinnesförvirrad över allt som har med hund att göra, tack vare kursens tarvliga avslut igår. Jag vet att det finns fördomar. Jag är beredd på det. Men jag var inte beredd på att kursens ledare, som verkar väldigt kunnig och som tycker om vargar väldigt mycket, skulle uttrycka sig på det sättet inför hela gruppen och på så vis späda på alla fördomar folk redan har! Usch! Jag var så tankespridd när jag åkte hem, glömde av att jag skulle hämta upp R, fick bryt när jag innanför dörrn hemma insåg det och lät allt detta dela mej på mitten. Jag låg uppe till klockan 02.00 och googlade allt jag kunde hitta. But it has already been done. Jag har redan läst allt som går att läsa. Och framför allt har jag egna erfarenheter. Jag vet vad jag vill. Vad vi båda vill framför allt. Ska en enda åsikt få förstöra allt det?





Do your thing:

Vänlig fyll i:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (valfritt):

Blogg:

Kommentar:

Trackback
bloglovin