Miss ღ Bartender

Tog den långa rundan med vovven och gick då den lilla biten i skogen. Tanken på älgarna som härjar i vårt område skakade jag av mej. Spänn av, det finns inga älgar på den här korta sträckan. Ha! Jag är alltid lite stingslig när jag promenerar i ödsliga terränger... Och blir lättad när jag ser ljuset och slutet på skogsvägen. Men lyckan skulle bli kortvarig denna soliga snölösa vinterdag.

Åååånej, en lös häst? Nej, ingen häst... En älg! Okej, backa lugnt och sansat så kommer allt att gå bra. Om du skäller nu Enza så skickar jag dej på posten upp till Norrland när vi kommer hem! Älgen glodde på oss. Och vi glodde på den. Det var liksom Sudden Death. Vem skulle springa först? Nooo freaking way in hell att jag skulle passera den där långbenta figuren på så nära håll. Inte med en irriterande hårboll vid benen... Jag backade alltså upp i skogen, tog fram telefonen och ringde pappa. Hahahaha, var tvungen att fråga om dom brukar vara argsinta :) Enza satt som ett ljus och tyckte det hela var väldigt intressant. Men älgar brukar tydligen vara fredliga djur. Dom brukar gå iväg... men inte denna då såklart! Jag försökte säga åt den att gå hem men jag tror inte mitt budskap gick fram. Tillslut tog den några stapplande steg inåt i skogen och jag kunde gå förbi. Hela tiden med blicken spända i varandra...

Egentligen tycker en bonnatös som jag att naturliv är trevligt och jag har sett många älgar i mina dar. Situationen kändes löjlig så fort vi var i säkert förvar. Men jag kan lova dej att du är ganska liten när du möter en stor moose med killer-legs ensam i skogen :)

Tyvärr kunde jag inte föreviga ögonblicket... Men den såg ut ungefär såhär:

Gå hem, sa jag!  ;)

Puss o Kram!