Miss ღ Bartender

Högstadiet. Alla gick runt och nynnade på "Dom andra". Själv fastnade jag först för "Kärleken Väntar". Det var nu jag upptäckte Kent och upplevde effekten av deras musik. Alla, redan hårt inbitna fans, tittade med sina himlande ögon och tänkte: Stackars flickebarn, du är bara ett decennium efter oss. Med mitt nyinköpta förvärv (tillsammans med sis?) låg jag i sängen och drömde mej bort. Aldrig mer skulle livet bli sig likt. Var det inte så dom sa? Bannade alla som  lyckades få tag i biljetter till Den Vita Konserten!


The Wake-Up Call



Turné-premiär i Göteborg 13 maj 2005.
Det mest magiska jag vart med om när det gäller musik. Sitter här just nu och lyssnar på "Mannen I Den Vita Hatten (16 år senare)". Gives me the chills! Minns precis hur vi satt inne i det gigantiska tältet o väntade. Stora skärmar på sidorna där timmarna långsamt tickade neråt. 10,9,8,7,6,5,4,3...2...1...0 - Aaaaaaahhhhhaaaaahhhh!! Scenen lyser upp och det är inte bara mitt hjärta som slår 400 slag. Pulsen dunkar ut en enorm känsla. Fan va stort de var!


The Yet To Come



23.e november 2007.
Framtiden är inte skriven än...


Den där pojken jag aldrig kände
Som gick på gator jag aldrig såg
Och tänkte tankar jag aldrig tänkte
Under ett tunt och flygigt hår
Och alla känslor slog och sprängde
Hela vardagen full med hål
I en tid då inget hände
I en stad som alltiid sov
Men älskling vi var alla en gång små
Vi var alla en gång små
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja jag sår ständigt nya frön
I mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja vi ska alla en gång dö