Miss ღ Bartender

Äntligen. jag borde ropa äntligen! Jag har nämligen fått ett jobb ser de ut som... jobbade första dagen igår. En engelsk/spansk bar. Känns väl sådär kan jag säga. Men jag är inte tillåten att klaga än. Första dagen är ju alltid lite som den är. Man är nervös, känner ingen, allmänt bortkommen. Men allt gick fint. Inget fel alls egentligen. Det handlar bara om mej. Jag trivs inte med att jobba dom tiderna som gäller i bar om de inte är med folk jag känner mej hemma med. Fulla engelsmän är inte min grej... Jag vill stå bakom baren eller vara på golvet i en svensk bar! Med svenska kollegor och där mina svenska kompisar hänger. Jag skulle göra vad som helst för det...

Jag ska hur som helst dit ikväll igen, 20 - 04. Jag känner på det lite så får vi se. Man kan ju alltid hoppas att de blir något med de andra ställena jag pratat med :)


Och om ni inte redan räknat ut detta så har jag en otrolig hemlängtan idag!! Skulle kunna sätta mej på första bästa plan hem. Ligga i soffan och glo på film. Ta med vovven ut på promenad. Åka bussen till syrran i Skövde. Eller fika på uteserveringarna i vår mysiga lilla stad.

Men...

Jag är inte på något sätt redo att lämna allt och alla här nere än.
Jag skulle sakna det så mycket!

En liten bit av hemma...


Vi kan kalla det söndagsångest.
Chip!