Miss ღ Bartender

Jaha mina damer och herrar.
Tisdag och kvällsjobb igen.

Jag har städat lite grann.
Suck. Med katter i hemmet måste det dammsugas i princip varje dag. Nu gör jag ju inte det, men man måste alltså göra det egentligen. Om man har tid. Och orkar. Men det har inte jag. Och det orkar inte jag. Men tillslut blir man grinig över att det är hår överallt på mattan. Man suckar högt och ljudligt när det ligger kattsand över hela golvet. Och då börjar man dammsuga varje dag. Fast det har jag inte börjat med än. I'm just saying.

Förövrigt vet jag inte hur mycket onödig tid jag lägger ner på datorn när jag är ensam hemma. Jag har alltid massor av planer - städa o dona, måla naglarna, borsta katterna... men jag kan bara inte förmå mej att göra nåt när inte min man är hemma. Inte någonting. I princip. Ibland såklart. Som idag. Men det är helt enkelt DÖTRIST att vara ensam. Och sån var jag inte när jag var singel. Verkligen inte. Då älskade jag att vara själv. Fixa för mej själv.

Men kärleken är sån. När du väl upplevt den vill du aldrig släppa taget om den.
Det är därför jag inte gör något annat än saknar R när han jobbar. Eller längtar efter honom när jag jobbar. Det är rätt häftigt egentligen. Kärlek. För ett och ett halvt år sen var min familj och mina vänner min trygghet. Då kände ♥ vi ♥ inte varandra på mer att kollega-stadiet. Och nu är han (med stort H) mitt liv, min själ, mitt hjärta... han är luften jag andas. Han är den jag litar på mest i hela världen, den jag söker tröst hos, den jag vill leva resten av mitt liv med...  Kärlek.