I know I ain't much of a blogger right now.
Hej.
Dåligt med uppdatering idag... och igår... och dagen före det. Ja jag vet. Jag borde skämmas! Men ibland så har livet faktiskt andra planer för en. Som i måndags, när jag gick upp till AMS och kände hur ångesten började krypa nerifrån magen och uppför halsen tills den satt i munnen och ville komma ut som en... *** Eller som i tisdags, när jag gick fram på stan och köpte en ny tvålpump till badrummet och hade ett leende på läpparna fast en skamsen tanke i huvudet eftersom jag nästan lovat älsklingen att inte köpa den. Eller som igår, när vi var på kräftkalas med hjärtats släkt, då vi åt nykokta härliga signalkräftor som inte smakade något... Jaa, just då hade jag andra saker att göra än att blogga.
Sen kan det oxå bero på att jag är arbetslös och inte finner någon mening med livet längre.
Det är totalt hopplöst att gå hemma ensam på dagarna. Det är ju ingen skön såkallad ledighet. Det är en ångestfylld ledighet. Men det är en självvald ledighet. Och DET, det känns bra! För det finns inte en sekund, inte ens en nanosekund då jag ångrar mitt beslut.
Det enda jag ångrar är att jag lät min älskade gå dit imorses.
Han har nämligen inte kommit hem än... och gissa varför? Jo det ska jag berätta, för att någon igår tog emot en beställning när alla lunchansvariga gått hem som gällde 50 pers bokade idag kl 14.00... och dom har INTE KOMMIT ÄN! Finns det något telefonnr att ringa? Nej. Finns det någon annan användbar information som kan vara bra att ha när man försöker få tag i några som är EN och EN HALV TIMMA FÖRSENADE?? Nej. Nej, de gör det inte.
Alltså, inte en sekund ångrar jag mitt beslut.
Om ni ursäktar så ska jag bara gå och hänga mej själv just nu!
Amen hallå!? JA TACK!!!
Dåligt med uppdatering idag... och igår... och dagen före det. Ja jag vet. Jag borde skämmas! Men ibland så har livet faktiskt andra planer för en. Som i måndags, när jag gick upp till AMS och kände hur ångesten började krypa nerifrån magen och uppför halsen tills den satt i munnen och ville komma ut som en... *** Eller som i tisdags, när jag gick fram på stan och köpte en ny tvålpump till badrummet och hade ett leende på läpparna fast en skamsen tanke i huvudet eftersom jag nästan lovat älsklingen att inte köpa den. Eller som igår, när vi var på kräftkalas med hjärtats släkt, då vi åt nykokta härliga signalkräftor som inte smakade något... Jaa, just då hade jag andra saker att göra än att blogga.
Sen kan det oxå bero på att jag är arbetslös och inte finner någon mening med livet längre.
Det är totalt hopplöst att gå hemma ensam på dagarna. Det är ju ingen skön såkallad ledighet. Det är en ångestfylld ledighet. Men det är en självvald ledighet. Och DET, det känns bra! För det finns inte en sekund, inte ens en nanosekund då jag ångrar mitt beslut.
Det enda jag ångrar är att jag lät min älskade gå dit imorses.
Han har nämligen inte kommit hem än... och gissa varför? Jo det ska jag berätta, för att någon igår tog emot en beställning när alla lunchansvariga gått hem som gällde 50 pers bokade idag kl 14.00... och dom har INTE KOMMIT ÄN! Finns det något telefonnr att ringa? Nej. Finns det någon annan användbar information som kan vara bra att ha när man försöker få tag i några som är EN och EN HALV TIMMA FÖRSENADE?? Nej. Nej, de gör det inte.
Alltså, inte en sekund ångrar jag mitt beslut.
Om ni ursäktar så ska jag bara gå och hänga mej själv just nu!
Amen hallå!? JA TACK!!!
Do your thing:
Trackback
