you know nothing about me




Genom min altandörr, onsdagen 12 oktober, 10.55.
Lite suddig, precis som mej:




Kommer ihåg när jag satt i dörröppningen på ett täcke i somras och njöt av morgonsolen. Hjärtat stod i köket och fixade frukost. Jag hörde kaffet brygga i bakgrunden och jag mådde så bra. Vi hade hela semestern framför oss... Vart tog den stunden vägen? Nu är det höst på allvar och istället för att sitta på täcket där ute måste det snart röjas inför vintern. Tömma blomkrukor och skydda möblerna mot snö.

Jag hörde några damer sitta och prata igår på jobbet om att sommaren faktiskt varit fin. Det tycker inte jag. Jag HATAR människor som såhär i efterhand förskönar allting. Givetvis finns de guldstunder som vi minns och vårdar men i det stora hela var det en förjävla tråkig sommar! Det var det! Tänk när man var liten... somarlov i 9 veckor! Och typ solsken varenda dag! Jag och min syster lekte bafota i gräset dag in och dag ut. Det är fina minnen♥

Jag vet inte varför jag bladdrar om detta just nu. Ibland kommer "momentsen" bara till mej. Jag är kanske i en lite extra blödig och känslig period i livet. Jag vet att det beror på den där gnagande oron i magen hela tiden. Livet har en tendens att aldrig bli som man tänkt sig. Mitt vardagsliv och kärleksliv är det bästa och finaste som hänt mej♥ Men allt det där andra tär på mej.





Do your thing:

Vänlig fyll i:

Ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress (valfritt):

Blogg:

Kommentar:

Trackback
bloglovin