Miss ღ Bartender

 

 

Här kommer äntligen ett inlägg som jag tänkt posta till er läänge.

 

Jag vill naturligtvis berätta för er om den underbara hundras jag numera är stolt ägare till - American Wolfdog! "Faktan" kommer både från min uppfödare, andra kunniga Am. Wolfdog-folk och personliga erfarenheter. Jag vill gärna poängtera och understryka att det finns många olika delade meningar om denna fina ras och vem kan egentligen avgöra vad som är rätt och fel? Jag har bara positivt att säga om min uppfödare och har ingen som helst anledning att misstro henne och det hon berättat för oss. Jag har naturligtvis även forskat själv i allt detta och innan vi skaffade Lykke tror jag bestämt att jag gjort all research som går i princip ;)

 

 

American Wolfdog härstammar från Nordamerika tidigt 1600- tal och är en konstulation av vit schäfer, Malamute och Mackenzie varg & polarvarg från början.

 

Det är en Ur-hund med ett starkt kropsspråk och avlad för att vara en sund och frisk hundras som knyter mycket starka band till sin ägare. Wolfdogs delas upp i grupper som kallas F1,F2,F3,F4,F5 osv. Detta innebär hur många gennerationer från varg hunden är. I Sverige är det tillåtet att ha fem gennerationer från varg, alltså F5. Genom selektiv avel har man kunnat bevara varggenerna och fått en domesticerad wolf.

 

American Wolfdogen är först och främst en familjehund, som mår allra bäst när den får vara med överallt. Man kan träna det mesta med dem, t.ex. agility och lydnad. På grund av varggenerna har denna hundras 200% större luktsinne än andra hundar och passar därför väldigt bra som sökhund. Dom är under test för att bli narkotikahundar. Även polisen har testat denna hundras, men en American Wolfdog är inte benägen att ”gå på” folk. Dom är helt enkelt för snälla/försiktiga.

 

En wolfdog har dessutom i sig ingen kamplust. Och detta ska man inte försöka tvinga fram. Vi har aldrig och kommer aldrig att kampa med Lykke pga att i vargens värld betyder det att ledaren utmanar sin flock. Och dom tappar helt enkelt förtroendet för en. Vi leker sparsamt med Lykke överlag, med just leksaker. Vi busar och har kul på andra sätt såklart. Han har ett par leksaker som han naturligtvis leker med själv. Han är ju valp!

 

 

(Men pipsaker är ett big no! Detta gäller självklart alla hundraser och är ganska logiskt när man väl tänker efter. Jag själv har alltid haft pipsaker till våra andra hundar innan jag uppmärksammades på "problemet" det kan medföra. När vovven biter i saken som piper, lär ju hunden sig att detta ljud är roligt och betyder att man ska bita mer. Nästa gång kanske det är ett barn som "skriker", och det kan gå riktigt fel. Men detta var bara en parantes och alla gör som dom själva vill med sina hundar och leksaker såklart... Jag tycker dock att det är väldigt logiskt och avstår hellre från pipisar.)

 

 

Mer fakta om rasen:

Tikarna löper bara en gång om året till skillnad från vanliga hundraser som löper två gånger om året.

 

Foder: En Am. Wolfdog ska ha mycket näringsrik mat. De behöver rått kött i form av märgben, fläskben och köttben, detta ger vi Lykke flera gånger i veckan. Lykke får även vom (komage) som tilläggsfoder, och det älskar han! I vomen är det massvis med näring! Torrfodret ska innehålla mycket protein (24-30%) och mycket fett 18-20%)!  Vi använder Doggy Professional till våran Wolfdog, den svarta påsen.

 

Majoriteten av vargundarna får aldrig hälsoproblem. Det är en överlag frisk ras på grund av dess rena blodslinje till skillnad från en del vanliga hundar som kan lida av för hård avel. Jag ser därmed fram emot ett låååångt och trevligt liv tillsammans med våran goa underbara American Wolfdog!

 

 

Once you've gone wolf - you'll never go back!